Ratamestariryhmän lausunto (julkaistu 22.5.2024)
Muisti näin vanhemmiten (ML, suurta ikäluokkaa -47) on siitä vekkuli, ettei se millään tahdo paljastaa milloin Karjaan Ura viimeksi on järjestänyt kansalliset kilpailut niin sanotulla Svedjan alueella eli tämän kesän Karjaa rastien maastoalueella Raaseporissa. Iltarastiskaboja on kyllä ollut yhtenään, mutta kansallisia ei ainakaan tällä vuosituhannella. Itse kilpailukeskuskin on nyt pohjoisempana eli Storlomsjön (Kuikkajärven) tuntumassa, kuten kilpailukeskuksen osoitekin kertoo: Kuikkajärventie 61. Uskallankin siis sanoa, että jos ei kotosuunnistajia oteta lukuun, kyse on muualta tulleille vierassuunnistajille neitseellisestä maastosta.
Storlomsjön alue kuuluu kokonaisuudessaan etelärannikon hyväpohjaisiin ja nopeakulkuisiin avokalliomaastoihin. Alueella on viime vuosikymmenenien kuluessa hakattu metsää kohtalaisen ahkerasti, joten puusto on melko nuorta ja paikoitellen tiheätäkin, kuten talousmetsissä yleensä. Siksi vihreää (ja melko tummaakin vihreää) sekä pystyvihreää on kartan muutamilla alueilla melkoisesti.
Suuria korkeuseroja ei Storlomsjön maastossa ole, mutta mäet ovat päällystöiltään yleensä pienipiirteisiä. Kallioalueilla näkyvyys on melko hyvää ja samalla tietysti juostavuus. Haasteelliseksi Storlomsjön maaston suunnistajalle tekeekin sen pikkutarkkuus: on kumparetta, kukkulaa, notkoa, pientä suota, jyrkännettä ja nenää mäenselkä täynnään. Vauhdin kiihtyessä samastusvirheet uhkaavat suunnistajaa, jonka hoksottimet eivät ole kunnossa.
Kilpailukartan Storlomsjön maastosta on laatinut nuori taitaja Eemeli Suominen.
Markku Lehto
Ratamestariryhmä
Banläggargruppens utlåtande (publicerad 22.5.2024)
Minnet vid den här åldern (ML, den stora åldergruppen -47) spelar ofta ett spratt och vill inte på något vis avslöja när Karis Ura senast arrangerat nationella orienteringstävlingar på det s.k. Svedja området, alltså terrängen där Karjaa-rastit springs i år i Raseborg. Kvällsträningar har vi ordnat en hel del på området, men inte nationella tävlingar, åtminstone inte under det här årtusendet. Själva tävlingscentralen ligger nu också mera norrut än tidigare, invid Storlomsjön, som även tävlingsadressen låter förstå: Storlomsjövägen 61. Jag vågar därför påstå att det är frågan om en jungfrulig terräng åtminstone för de tävlande som kommer från annat håll, våra hemmaorienterare känner nog till området.
Storlomsjöområdet hör i sin helhet till den terrängtyp som är typisk för sydkusten, bra botten och snabblöpta öppna berg. På området har man avverkat skog rätt flitigt under de senaste decennierna, så trädbeståndet är rätt ungt och på sina ställen också tätt, såsom det i våra ekonomiskogar brukar vara. Därför finns det en del grön färg (och rätt mörk grön också) samt grönrandigt på några områden på kartan.
Några större höjdskillnader finns det inte i terrängen kring Storlomsjön, men terrängen uppe på kullarna är finskuren. På bergsområdena är sikten god, vilket också betyder att de är snabblöpta. Det mest utmanande för orienteraren är nog den finskurna terrängen: bergsryggarna är fulla av höjdpunkter, kullar, skrevor, små kärr, stup och uddar. Då farten ökar, ökar också risken för fel om inte orienteraren är på sin vakt.
Tävlingskartan över Storlomsjöterrängen är uppgjord av den unga experten Eemeli Suominen.
Markku Lehto
Banläggargruppen